Satinin

 

 

 

 

 

Idag är jag rökfri, dag 5. När beroendet glider ur kroppen lika snabbt som en mördarsnigel tar sig runt jorden kommer en del tankar fram. Jag börjar tänka på om jag verkligen har åstadkommit något senaste året? Har jag förändrats? Har jag en gjort nåt?

 

• Inom ett par veckor kommer jag ha genomgått två operationer under 2014
• Jag är just nu rökfri
• sedan 1a september har jag förlorat 12,5 kg
• Jag har aldrig vart så nyttig och hälsosam i hela mitt liv
• Tidigare i år har jag verkligen lärt mig hur det känns när hjärtat brister
• Jag har tagit emot ett antal knivar i ryggen
• Jag har lärt mig stå på egna ben
• Jag har blivit kattmamma åt två små perfekta kissar
• Jag har aldrig levt så fattigt i hela mitt liv
• Jag har utsatt mig för saker som skrämmer mig med mening
• Jag har lärt mig att släppa mitt förflutna och blicka frammåt
• Feminismen i mig har slagit rot och blommat ut i en vacker rosa ros
• Jag har insett att jag är eller åtminstone kommer bli historiker
• Jag har fått diagnosen Psoriasis Artrit
• Jag har gråtit, skrattat, levt, förändrats
• Jag har lärt mig innebörden av att älska och bli älskad, slutsats = det är det svåraste och mest sällsynta som kan finns

Jag kan säkert komma på tusen saker till som har hänt under det här året. När november endast bjudit på sol i knappt 2 timmar så kan man känna sig deprimerad, speciellt om man försöker bli av med ett rökberoende i samma veva, då måste man minnas, jag måste minnas att livet är rätt bra ändå och om man inte är försiktig och stannar upp så kan man missa väsentliga händelser.

 

Jag vill inte missa, jag vill leva, jag vill minnas.