Satinin

När vi erkänner våra fel, ska vi då vara förtjänta av en medalj? Ett diplom?

Vad förväntar vi oss egentligen?

Eller vad förväntar vi oss hända om vi låtsas vara oövervinneliga eller ostraffbara?

Vad händer om vi erkänner våra fel? Måste våra brister stå som fel?

Varför vågar vi inte stå upp och säga "ja det var jag som tog den sista Bullen"

Eller är det så att vi ljuger mer för oss själva än dom andra?
Är det så att vi är för fega för att erkänna att vi är vad vi är?

Totalt jävla värdelösa mördare som springer runt på en boll vi kallar jorden... Vi tror att vi är störst bäst och vackrast! Och tror att det är vi som styr världen.

Vi är inget mer än människor som försöker leva utan att veta hur, vi går upp på morgonen och lägger oss på kvällen, mer än så är det inte.